Lyckan är lik en parfym; vi kan inte stänka den på en annan utan att ett par droppar faller på oss själva.

Senaste inläggen

Av Lindah - 15 oktober 2013 23:42

Hösten. Så jag Älskar hösten.
Det är vackert ute, trädens löv skiftar i vackra färger.
Jag får gå runt i kängor, mössa, halsduk.
Luften känns fräsch och uppfriskande.

Men det bästa är att jag kan göra det som jag som barn (som alla barn) älskar, sparka runt på alla de löv som dinglat ner på marken från de meterhöga träden medans jag går. Det är så underbart!

Och att på kvällarna krypa upp i soffan för att släcka lamporna och njuta av de vackra sken alla de ljus ger ifrån sig.

Jag kan verkligen tänka mig att ha höst året om för det är så vackert. Jag är galen i höstens fina färger.

Av Lindah - 14 augusti 2013 22:41

Ibland bara lättar allt, tyngden jag har haft på mina axlar som tyngt ner hela mig har lättat. Och den lättade utan att jag behövde lyfta ett finger, vilket gjorde mig så lättad att jag nästintill började gråta. Jag har nu fått ännu ett vikariat, och det är så underbart att det inte kan beskrivas med ord.

Ännu bättre är det att jag äntligen ska få jobba nätter! lyckan i det hela är obeskrivligt och jag är lycklig nu!

Det är även endast två dagar kvar på vikariatet jag går på nu och det är lite tråkigt för jag har trivts så oerhört bra. Jag har även lärt mig så mycket mera om andra människor. Det har varit en väldigt givande sommar med andra ord.

Det är så skönt att äntligen få andas ut igen och kunna bara vara och veta att de mesta löser sig. Ibland fungerar allt som jag önskade att det skulle göra den första gången.

Ska snart lägga mig i sängen för att sova så jag kommer upp till jobbet imorgon. Det är en glad Lindah som går till sängs ikväll!

Over and out / Lindah m Jonsson

Av Lindah - 12 augusti 2013 23:11

Ibland blir jag tyst och stänger ute världen för jag behöver tänka och vara för mig själv och inte dela mina tankar med omvärlden.
Men för omväxling tänker jag dela med mig av en tanke som smått gnager lite, och därav drar jag mig för att ställa frågan jag vet att jag borde...
Det är ju så att jobb inte växer på träd, dom är svåra att få och det är ibland svårt att få tag på ett jobb man trivs med. Men just nu för stunden är jag tillbaka med de jobb jag trivs med och vill jobba med. Men ovissheten om att få stanna efter sommaren eller inte skrämmer mig.. hur blir det då med pengar igen, kommer jag att hitta ett annat jobb eller är det dags att sätta sig vid bänken och plugga igen?

Jag önskar att allt vore enkelt och svaret blir det jag önskar. Men i veckan måste jag fråga, jag måste fråga om jag får jobba kvar eller inte. Om dom inte kan ha kvar mig, hur tar jag det?

Ibland känner jag att allting var så mycket enklare när jag var liten, nog för att de är klyschigt att säga så- men de stämmer. Allt var enklare då.
Men varför ska man älta i de när det är dags att vara vuxen och ta ansvar..

Med denna tanke kvar i huvudet så ska jag sluta klaga här och istället koppla av lite till framför tv'n innan detär dags att sova.

Over and out / Linda m Jonsson

Av Lindah - 6 augusti 2013 23:15

Jag sitter på balkongen och lyssnar till det dova mullrandet som kryper närmare. Regnet nuddar balkong taket och ger ifrån sig ett lugnande ljud. Himlen lyses upp av de stora blixtrarna som leker. Jag måste säga att jag har det väldigt bra nu, jag trivs att sitta i min balkongstol och endast njuta av detta.
Det får mig att bli lugn, att tänka de tankar som gror innuti mig. Jag känner hur hela jag lugnar ner mig och bara kopplar av.
Tänk vad underbart det kan vara att leva, och att samtidigt känna sig ensam fastän jag inte är det.
Min sambo sitter vid sin dator, trafiken passerar nedanför våran balkong, och där sitter jag i min bubbla och kopplar bort allting runtomkring mig när jag tittar ut på den mörka himelen, gatulamporna som står längst vägen för att lysa upp. Det känns som om attjag är ensam fafastän jag har människor runt om mig.
Och känslan är skön och befriande. Det är underbart här och jag trivs.
Tänk om jag inte behövde lämna balkongen, inte sova för att kliva upp och jobba imorgon - då hade jag suttit kvar i någon timme till med täcket runtomkring mig och några tända ljus,fortsatt att befinna mig i min lilla bubbla där jag nu trivs så bra.
Men in igen måste jag, och då spräcks bubblan och jag kommer att inse att jag inte är själv. Även de kommer att kännas bra, för inne har jag min sambo och den fyrbenta.
Innan verkligheten slår in, sitter jag här en stund till med åskan, regnet och blixtarna.

Over and out / Lindah m Jonsson

Av Lindah - 6 december 2012 01:38

Snön yrar ifrån himlen och letar sin väg ner till marken.

Barnen står och tittar uppåt, med munnen öppen och tungan ute, de försöker fånga snöflingorna på deras tungor, precis som Pippi Långstrump gör.

Alla husen ser mysiga och varma ut med alla de lampor och ljus som är tända i fönstrena.

Dock kan jag inte sluta tänka på de som inte har ett hem att gå till, de som inte har tak över huvudet, de som saknar nära och kära, som står helt på egna ben.
Som på något sätt har hamnat på gatan och lever de tuffa livet, att kämpa för att överleva en natt till ute i kylan.

 

Att sedan lägga sig ner i en varm säng, krypa under täcket, är en självklarhet för mig och många andra, dock är det endast en dröm för vissa, och det gör ont i mig att vara medveten om detta.

 

Vad gör vi för att minska detta, jo det finns såklart en del ställen där de hemlösa är välkommna att stanna för natten, men platserna är färre än de personer som behöver de, och det finns på alldeles för få ställen.

 

I dagens samhälle kan man tycka att vi skulle vara bättre på att ta hand om de behövande i våra länder än vad vi är i dagens läge.
Allting i de politiska syftet tycker jag det känns som att förbättra för oss som redan har det bra/relativt bra, men för de mindre lyckligt lottade gör vi inte speciellt mycket.

Det är idiella föreningar som gör någonting åt det, men staten då, hur ställer dem sig till detta, vad har de gjort för att få det till ett bättre samhälle, hur sover dem gott, när de vet att de verkligen kan göra skillnad utan att tänka speciellt på denna utsatta grupp?

 

Jag tycker att vi skall skärpa oss, och ta tag i de som ej har tak över huvudet, de som går i trasiga skor utan strumpor, de som faktiskt ej har något att kalla hem, de som ej har någonstans att sova för natten.

 

Tänk om det vore er vän/familj som helt plötsligt stod där på gatan med trasiga skor och kläder, ingen vinterjacka, ingen stans att sova över natten och det är -25 ute, vad skulle ni då ha gjort, vad skulle ni vela att Sveriges Regering gjorde för att minska detta?

 

/ Linda m Jonsson

Av Lindah - 6 november 2012 18:35

Hej, det är jag som har en blogg men knappt bloggar, det är jag som har en blogg som glömmer bort den, det är jag som har ett relativt ointressant dock roligt liv men glömmer bort att blogga, det är jag som har bloggtorka, vet inte vad jag ska skriva de gånger jag faktiskt är sugen på att skriva ner någoning.
Men man ska väl göra försök ändå, trotts det så finns ju bloggen kvar, och längtar efter mig, mina ord, mina tankar och funderingar, dock ej min vardag, den är tråkig, även fast det finns många skratt i min vardag, så är den nog relativt tråkig, just föratt den är såpass vanlig så det finns ingenting i min vardag som skulle kunna få er att tappa hakan tror jag.
Jag menar, jag är inte den personen som reser genom världen just nu och delar varje äventyr med er, jag är inte heller den som är gravid och skriver om de mirakel som lever i min mage, jag är inte heller den personen som är så pass kreativ att jag skulle kunna ägna en hel blogg åt att ge den kreativa insiprationen vidare till andra.

Utan jag är den personen som lever ett Svenne liv, jag jobbar, äter, skiter, sover, umgås, rastar hund, festar, ja de vanliga för någon i min ålder.
Försöker få in så många fötter som det går in i vuxenlivet, jobba, betala räkningar, handla mat, och allt de andra tråkiga som har med att spendera pengar att göra, dock så finns det en charm i det hela, och den charmen tror jag är kvar sedan jag var liten..

För precis som alla andra barn så hade jag syskon/vänner/föräldrar/släkt/gossedjur på kafferep, gjorde mina egna pengar, gick på min egna affär och handlade fika, kaffe och allting annat som skulle behöva för att få mina gäster tillfredställda på besöket hos mig.
Man satt där i soffan eller på stolarna med mammas handväska full av sina egna pengar, hade den på armen, höll i kaffekoppen med ett finger i värdet, försökte komma på vuxna samtalsämnen att prata om såsom vädret, huset och allt där emellan.


Vissa gånger hade jag ju till och med hjälpt mamma att baka, så jag faktiskt kunde ha ett riktigt kafferep med riktigt fikabröd istället för det underbara påhittade fikabrödet som kunde vara precis vad som hellst, och det fanns alltid mycket att välja på då!

Samt när man var liten så velade man vara vuxen, man vela ha ansvar, ta för sig saker och verka några år äldre. Om någon person i närheten var fem år, och jag själv var sex år, så var jag ju så pass mycket äldre än personen som faktiskt var ett enda ynka år yngre än mig.
Åh, allting var så underbart.
Alltid var man glad, påhittig, använde fantasin kreativt, hittade på saker att göra på tråkiga dagar, hade inte så mycket märkvärdiga bekymmer, utan allting var bra, och jag levde verkligen i en underbar liten bubbla då jag växte upp.
Tänk om även den känslan kunde vara kvar, istället för att det skall kännas som krav, måsten, och jobbigt med allt.
Destomera man öppnar upp ögonen så ser man hur barndomen har passerat för flera år sedan, trotts att det endast känns som några få timmar sedan jag satt på golvet och lekte med mina leksaker tillsammans med mina syskon som satt och skrattade på golvet med mig...

Men helt plötsligt så är min äldsta syster Gift och bor tillsammans med sin make i Gävle, min lillasyster har skaffat lägenhet och har jobb i stan, jag pendlar till Söderhamn och jobbar. Vart tog tiden vägen, vad hände alla dessa år?


Det finns mycket man kan fundera över, få saker som man kommer få svar på.
Och visst känns det ändå på något sätt bra att bli vuxen och kliva in i vuxen världen, trotts allt så är det ju hit man har vela kommit sedan man var liten, då jag var liten minns jag att jag tyckte att 21 var gammalt, men nu, är det gammalt eller är det bara någonting mellan ung/vuxen, eller är jag helt jävla vuxen nu?


Hur det än är så trivs jag bra, jag har det som behövs i dagens samhälle, familj, vänner, jobb, och en jävla massa skratt, även eget boende.
Det skulle kunna vara mycket värre än vad det är, så jag tänker inte sitta och klaga, för jag har det riktigt bra som jag har det nu, och jag trivs med min plats i livet.



Jag kan ju inte säga att det skrevs någonting viktigt nu, men någonting var det allt i alla fall, nog för att det inte var detta som var menat att skriva, dock vet jag inte heller vad som skulle ha varit menat att skriva, men men...

Over and Out / Linda m Jonsson

Av Lindah - 16 september 2012 22:36

Saknad är en känsla som kan vara skön att känna ibland. Men då till människor man vet att man snart skall få träffa, för då vet man att människan ifråga betyder mycket, och att man inte är helt hel och fungerande utan den människan i sitt liv.
Men saknad utav en människa som ej längre är vid liv är dess värre en jobbig känsla att känna, fastän även den är fin.
Det som är de jobbigaste med den känslan är att man i det tillfället endast vill träffa människan, krama om, prata med, skratta med, dela allting som har hänt - med just den människan som ej finns.
Det ekar i huvudet att personen inte finns, det ekar i hjärtats slag att personen inte finns, det är tomt i den famn där man ömt vill hålla om personen, det är tyst för det finns ingen att högt dela sina ord med.
Det gör ont i mig varje gång jag känner saknaden av de människor som gått bort, hålet innuti mig växer då och blir stort, jag känner hur klumpen i magen växer, och hur tankarna svider.
Allt jag då vill göra är att springa långt ifrån allting och bara skrika rakt ut, för jag orkar inte med det alla gånger.
Att försöka vara stark hjälper inte heller, för stark kan man ej vara i alla situationer i livet.


Dock så vet jag att de som har gått bort har det bättre nu, utan sjukdomar, eller saknaden av deras andra hälft.
Dom är hela i hjärta och själ, det är de som gör mig glad mitt uppi all saknad - att veta att dem har det bättre nu, och att de ej behöver lida. 
Men ändå så svider det, ändå så gör det ont, ändå så ekar orden, ändå så finns det en förtvivlad människa som önskar att de fick en dag till med människan - endast för att hålla om, få säga allt man vill ha sagt, och framför allt för att för en dag inte längre känna den saknad som finns innuti som så länge har ekat..

 

  / Lindah M Jonsson

Av Lindah - 29 augusti 2012 00:31

   


-You look so beautiful in white-

Älskade vackra Storasyster, att jag inte höll tal på bröllopet, ångrar det lite. För det finns så mycket fint att säga om dig, för du är den människan som alltid vill andra väl, som alltid finns där, och som alltid har den där varma kärleken till din familj och dina vänner.
Du är den människan som stoppade om mig när jag hade vettenkoppor, bäddade ned mig i soffan, hämtade kuddar, fixade fram en VHS med Disney Dags på, satt där och tittade på det med mig, och pysslade om mig,
Du var även den människan som vissa kvällar skrämde mig med att få mig att tro på att det var en häxa som satt ute på staketet som pratade med mig, och jag blev rädd, så rädd...
Du är den storasystern som alltid kommer att vara den bästa för mig, den som jag alltid kommer att ha närmast hjärtat.
Du är den människan som vet dina drömmar, strävar efter dem, och sedan upplever dem.

Jag är så oerhört glad för dig att du funnit den människan på jorden som kan ge dig all den lycka som du förtjänar, och han kommer nu att hålla din hand genom hela livet, han kommer alltid att älska dig ovillkorligt.
Ni är så vackra tillsammans, och han är nog den lyckligaste människan på jorden som får ha dig som sin Hustru, Bästa vän och livskamrat.


Så fina och vackra ni var på eran dag gjorde mig varm, i era ögon strålade det lycka, kärlek och allt därtill.


Jag önskar er all lycka i livet, och hoppas att ni får uppleva alla era drömmar tillsammans, för det är ni värd.


Sandra, storasyster, jag älskar dig, och det kommer jag alltid att göra, till månen och tillbaka !


/ Lillasyster

Presentation


Linda Maria Jonsson är mitt fullständiga namn. Jag bor i en liten men mysig etta i Bollnäs. Jobbar inom vården - anställd som tim vikarie.
och här skriver jag allt som faller mig in, på gott och ont.
Enjoy

Gästbok

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2013
>>>

Senaste inläggen

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv


Skapa flashcards